Vi hade inte så många besökare på skrotworkshopen. En av dem var en äldre man som inte gjorde något men som satt en stund och pratade med mig och Tobbe. Efter en stund kom det fram att axelremmen på hans väska hade svängt sig på något konstigt sätt och han visste inte hur han skulle göra för att få det rätt igen. Jag och Tobbe slog våra kloka huvuden ihop och lyckades lirka rätt på remmen. Som tack ville mannen ge oss något. ”Dikt eller choklad?” frågade han med ögon som gnistrade och en hand rotandes i väskan. Jag valde dikten utan att tveka. Medan Tobbe njöt av chokladöverdragna kaffebönor till sitt kaffe öppnade mannen en liten låda. Den var full med pappersark fulla med dikter som han själv hade skrivit. Efter en stunds letande plockade han fram två stycken som han tyckte passade mig och undrade vilken av dem jag ville ha. Jag valde den här:

Så leta upp en ask och några pappersblad och fyll dem med dina eller andras dikter. Lägg asken i din väska och gå sedan ut och börja sprida poesi i vardagen!
Etiketter dikt, Helge Dietrich, poesi
november 17, 2009 kl 8:32 f m |
Härligt tips, skönt att bara kunna slänga fram en dikt när stunden känns rätt!
november 17, 2009 kl 4:56 e m |
Jag brukar skriva mina dikter och lägga på borden i matsalen, på biblioteket och bussar.