Min hund har många favoritplatser. Inomhus är det i diverse fönsterkarmar och utomhus är det trappan. Gemensamt för dessa ställen är att hon kan sitta och spana ut över åkrarna och vägen och börja skälla på varje stackars levande väsen som råkar vara i närheten. Värst är fåglarna, som verkar ha gjort henne något riktigt hemskt i ett tidigare liv. Kanske var hon en mask som blev uppäten.
Idag tänkte jag att Humlan skulle kunna få sitta modell för en snöskulptur. Det gick inte så bra. Hon stack när jag skulle börja med finliret så detaljerna blev inte så bra. Men hon kom i alla fall tillbaka till fotograferingen, och poserandet var det inget fel på!
Etiketter: hund, modell, snöskulptur
4 februari, 2010 kl. 6:03 e m |
vi är LITE trötta på snöskulpturer nu?
4 februari, 2010 kl. 8:09 e m |
Hahaha, själv tröttnar jag ALDRIG! Men jag tar till mig kritiken, imorgon blir det något annat.
4 februari, 2010 kl. 11:45 e m |
Jag är inte trött på snöskulpturer! Är det voodoo-hunden? 🙂
5 februari, 2010 kl. 12:19 f m |
Yes, it is! Och det blir fler snöskulpturer också, vare sig ”hamstr” vill det eller ej…
5 februari, 2010 kl. 12:06 e m
En snöhamst(e)r kanske? 😉
Måste säga att voodoo-hunden var väldigt porträttlik också, som jag minns den!
5 februari, 2010 kl. 7:15 e m
Ah, bra idé! Här är voodoohunden, om du vill friska upp minnet: https://365malmo.wordpress.com/2009/08/02/woodoohunden/