Posts Tagged ‘mobil’

Ellies mobil

14 juli, 2011

image

image

image

image

image

”Vad gör du?”
”En mobil till Ellie.”
”Men hon är ju bara en månad gammal!”

Pappa har höga tankar om mitt tekniska kunnande… Men det var en annan sorts mobil jag hade i tankarna till lilla Ellie, det senaste tillskottet bland kusinbarnen. Att sedan fånga skapelsen på bild var lättare sagt än gjort…

Annonser

6 positiva saker med att få dina väskor snodda

2 april, 2011
  1. du får bekräftelse på att dina stämband kan producera väldigt höga ljud och att du är snabbare än du tror. Som tur  är inte tillräckligt snabb för att hinna ikapp en väskryckare (för vem vet hur han eller hans kumpan skulle ha reagerat på det?)
  2. du får en godtagbar anledning att skaffa den där kameramobilen som du funderat över men inte velat köpa på grund av att den gamla kameran och mobilen ju trots allt fungerar fortfarande och då är det väl onödigt att köpa nytt?! Och den där svarta kjolen som du inte velat ersätta med någon ny, trots att den har en förmåga att kasa ner över rumpan när du minst anar det. Nu slipper du bekymra ditt samvete med tankar om överkonsumtion när du vet att en man i din ålder antagligen passar bättre i den där kjolen (för visst såg han ut att ha ett något större midjemått än du?). För att inte tala om den uråldriga kameran och mobilen från 1700-frös-ihjäl, som säkert var precis vad den fege väskryckaren hade hoppats hitta i de där väskorna.
  3. dinosauriedräkten, som det tog en hel kväll att skapa och som tidigare under dagen gjort succé på maskeraden på jobbet och som på måndag skulle föräras förskolans maskeradlåda, glädjer säkert idioternas barn, syskon eller fadderbarn i Etiopien nu. Alternativt åker en man i 30-årsåldern, iklädd dinosauriekeps, runt i en röd Mazda och gör omvärlden härligt förbryllad.
  4. du sprider gatupyntandets konst till helt nya grupper av människor när väskryckande idioter introduceras för färdiga alster, virknålar och pysselmaterial. Hux flux har du inspirerat vilsna unga män att göra något vettigare av sina fredagskvällar än att sno väskor från intet ont anande människor som bara står och väntar på bussen.
  5. du märker att det även finns många hjältar i denna värld. Folk som öppnar sina hem, ringer polisen och letar upp telefonnummer till finaste vännerna (för vem kan telefonnummer utantill i dessa digitala tider?). Folk som lugnar och stöttar. Folk som letar efter väskorna längs med flyktvägen. Folk som ringer och spärrar VISA-kort och telefon i ljusets hastighet. Folk som håller om dig under natten när du börjar fundera över vad som hade kunnat hända.
  6. du påminns om vad som är viktigast i livet. När ilskan över förlusten av ekonomiskt värdefulla saker som kamera och mobil och känslomässigt värdefulla saker som dinosauriedräkten och bokmärket du fick av snälla killen i Egypten lagt sig infinner sig en tacksamhet över att inget värre hände.

Till vissa kommer tomten sent…

25 januari, 2010

Igår var jag på 4-årskalas hos Mia. Med mig hade jag en hel påse med presenter till henne och resten av familjen. Jag hade nämligen inte levererat julkapparna ännu. Hennes mamma och pappa fick en disktrasa:

Lillasyster Vicki fick en mobil:

 

Gamla bh-byglar är bra till mycket, när man väl lyckats borra hål i dem…

Mia fick en pyssellåda, full med olika sorters material att använda i skapandet.

Hon satte genast igång med att göra ett halsband med pärlor och tygblommor.

I födelsedagspresent fick hon en tårta och kakor att kalasa på tillsammans med dockorna. Kakorna är av sorten schackrutor och min mormor (Mias gammelfarmor) gjorde alltid sådana till mina barnkalas. Mönster kommer från Pärlkonst.

Jag gömde en magnet under det översta lagret marsipan så att ljusen, som sitter på magneter, går att ta av och på. På så sätt kan antalet ljus på tårtan anpassas till hur gammal personen som ska firas blir. Kajsa, Mias mamma, räknade snabbt ut att genom att låta ljusen representera fem år var så funkade det även till hennes nästa födelsedag. (Hon fick fler ljus än de som syns på bilden, Kajsa är inte så ung som hon ser ut…)

 Slutligen ett tips för ett lyckat kalas: Börja med tårtan och avsluta med kvällsmat!

Underbart men ack så frustrerande

4 mars, 2009
Under en magisk stund i morse var de här statyerna ännu vackrare

Under en magisk stund i morse var de här statyerna ännu vackrare

I morse när jag svängde runt hörnet från Stortorget till gågatan möttes jag av en fantastisk syn. Optimistkören, som jag de senaste dagarna använt som ram till ett av mina konstverk, var nu full med lappar. Det var tre olika citat från anrika gamla författare och på gubbarnas ansikten fanns bilder på dessa författare. Jag blev bara så himla lycklig! Det kändes verkligen som en bekräftelse och som ett oerhört stöd i min kamp för att få luckan där att sitta kvar. Särskilt passande med tanke på att jag imorgon ska träffa Sydsvenskan för att berätta vad det är jag hittar på. Så synd att det inte var idag, så att de hade fått med det här med, som en del i deras reportageserie om spontankultur.

Så till den frustrerande biten. Jag hade ingen kamera med mig. Och jag var stressad för jag hade en tid att passa. Och, nej, jag har ingen kamera i mobilen, eftersom jag i protest mot överkonsumtionen ärvt min lillasysters gamla relik från 90-talet. Jag hade alltså denna fantastiska syn framför mig och jag kunde inte föreviga den. Gah!

Jag sms-ade alla jag kunde tänka mig var i närheten då och skyndade sedan ner till Centralen för att sätta upp luckan där. Då kom jag på att typ alla andra i världen numera har kameramobiler så jag kunde ju bara fråga folk som gick förbi om de ville fotografera det och sen skicka det till mig. Jag skyndade mig tillbaka till Optimistkören och möttes av en fasansfull syn. Alla lappar var borta, inklusive min lucka. och längre bort gick förövarna, den kommunala renhållningsmaffian. (Jag vet att det inte är ert fel, ni har era direktiv uppifrån, men ibland önskar jag att ni kunde blunda för det som är vackert och sprider glädje)

Alltså en frustrerande men ändå underbar morgon. Jag har ju trots allt bilden av den fantastiska händelsen sparad på min egen hårddisk, att plocka fram när jag vill.

Du/ni som förgyllde min dag: TACK! Gör det igen så fler människor får se det! Och kontakta gärna mig för projektet Äntligen!, jag tycker ni passar perfekt i det sammanhanget!

Sms:et som värmt mest idag:

”Okej jag måste erkänna att det känns jävligt fint att sätta upp de här lapparna! Det känns som att man ger nåt fint till hela stan liksom.” /systra min