Posts Tagged ‘skapande i förskolan’

Jättespindelnät och fantasifulla spindlar

18 oktober, 2012

På förskolan där jag jobbar har vi en förkärlek för spindlar. Senaste projektet har varit att göra ett eget spindelnät. Vi (jag, 3 femåringar och 2 fyraåringar) läste i en bok att till ett nornalstort spindelnät går det åt 75 meter spindeltråd! Så vi mätte upp så mycket garn, med hjälp av en metersticka (efter att ha konstaterat att ett av barnen i gruppen är ungefär en meter lång) För att få en uppfattning om hur långt 75 meter är tog vi garnet och fäste det vid stängslet som är runt vår förskola.
Sen fick jag hoppa upp på stolar och hänga krokar i taket. Med hjälp av en instruktionsbok för spindelnät förvandlade vi sen garnbollen till ett nät.
Idag skapades fantastiska spindlar. Som vanligt körde jag ”här har ni en massa material, varsågoda och skapa”-stilen. Jag satte fram några leksaksspindlar som inspiration och försökte få igång ett samtal om hur spindlar ser ut.
-”Sofia, spindlar har åtta ben men man får göra som man vill” 🙂 Vissa saker har de snappat upp. Härligt när det är de viktigaste budskapen som fastnar.
Här är nätet och några av de fantastiska spindlarna:

image

Spindelnätet och det som började som en helikopter men efter några frågor från mig (typ ”vad har en spindel mer än ben?” och ”hur kan du göra det?”) slutade som en spindel med 8 ögon, 8 ben, 2 långa pedipalper och 2 spinnvårtor med spindeltråd från.

image

-”Det är silvriga pedipalper som den skjuter med.”

image

-”Kan spindlar ha klänning?”

image

-”Det är en sjörövarspindel!”

Jag känner på mig att det kommer fler spindlar. 🙂

Julpynta med barn

30 december, 2010

Min första jul som förskollärare och förväntningarna inför julpysslet är höga. Jag har en vision om att försöka förändra den tradition som finns på många förskolor om hur julpysslet ska gå till, från det styrda ”nu ska alla göra en sån här tomte och du kan få välja färg på ögonpaljetterna” till något som ger lite mer spelrum för barnens kreativitet.

Jag klippte därför ut cirklar i hårdplast som blivit över vid laminering. Sedan plockade jag fram garn, paljetter samt diverse bubbel- och skumplast som annars skulle ha slängts. Saxar, lim och penslar och ett par barn i taget släpptes lösa med materialet. När barnen kände sig klara penslade vi lim på en cirkel till och pressade samman den med den där barnen limmat fast pyntet. Resultatet blev fantastiskt och den ena cirkeln var inte den andra lik! Vissa av barnen var noga med att hålla sig innanför cirkeln medan andra barn lät skumplast och garn sticka ut långt utanför. Det var jättespännande att se hur barnen laborerade med materialet. Vissa barn tyckte det var jätteroligt att bara sitta och klippa små bitar garn medan ettåringen hade en förkärlek för att stoppa plasten i munnen (där fick man se till att ha ”proppen” i). Hela tiden fick jag påminna mig om att det viktiga inte var resultatet utan processen.

Jag tror att rädslan för att släppa loss barnen i skapandet hänger ihop med föreställningen att föräldrarna förväntar sig en i traditionell bemärkelse vacker produkt. Men sanningen är den att föräldrarna uppskattar det deras älsklingar gjort oavsett hur det ser ut. Kombinera med ett foto från skapartillfället så är inget föräldraöga torrt. När barnen fick hem sina cirklar var det flera föräldrar som tyckte att det var kul att de gjort något annorlunda och en mamma sa att hon visste exakt var sonens cirkel skulle hänga.

Så till nästa år: Låt barnen själva botanisera bland julpysslet!

BONUS: Mitt underbara kusinbarn Mia visar hur lussesniglarna ska bakas.