Tänk, jag trodde bara att det var jag som var så knäpp att jag plockade på mig alla borttappade vantar som jag ser. Men igår fick jag nys om en tjej i Lund som har samma (o)vana. Men hon gör någonting annat med dem:
Hon hänger upp dem på en tvättlina så att folk kan hitta dem igen, alternativt hitta nya vantar åt sig. En sån underbar idé! Börja direkt! Att samla vantar är det nya svarta oavsett vad du sedan gör med dem!
Som bekant har jag en vana att plocka upp vantar som ligger övergivna på stadens gator. Nu har jag hittat ett nytt användningsområde för de riktigt varma vantarna:
I - väntan - på - bussen - vantar
Min systers kasserade vantar får ett nytt liv.
Och om någon tar dem så är ju inte det hela världen, för det betyder ju bara att de behöver dem och det är ju för att användas igen jag hänger ut dem.
För en tid sedan fick vi en ros av En bättre värld. Rosen stod lika vackert efter en vecka. Efter att ha varit bortrest i ytterligare en vecka kom jag tillbaka till den här synen:
Jag tycker att det är vackert, ja rentav magiskt.
Uppdatering kommer om rosens fortsatta utveckling. Nästa gång du köper en ros så välj en rättvisemärkt – de är magiska.
Det finns fler som gillar att bygga snöskulpturer. I Sapporo, Japan pågår just nu den årliga snöfestivalen där det skapas magnifika skulpturer av snö och is. Den startade 1950 sedan några studenter byggt några snöskulpturer i Odori park…
Min i sammanhanget blygsamma skapelse
Senaste tillskottet: handduk och disktrasa
Idag är det lördag!
Det betyder SOPPA FÖR VÄRME på Värnhemstorget kl.12-14!
Kom dit och låt dig värmas av soppan och gemenskapen!
Allting har en baksida
För ett tag sedan hade jag och Sofie en pysselträff och då gjorde hon den här härliga ormen genom fingervirkning. Vad jag gjorde får ni se när den är färdig…
Min hund har många favoritplatser. Inomhus är det i diverse fönsterkarmar och utomhus är det trappan. Gemensamt för dessa ställen är att hon kan sitta och spana ut över åkrarna och vägen och börja skälla på varje stackars levande väsen som råkar vara i närheten. Värst är fåglarna, som verkar ha gjort henne något riktigt hemskt i ett tidigare liv. Kanske var hon en mask som blev uppäten.
Idag tänkte jag att Humlan skulle kunna få sitta modell för en snöskulptur. Det gick inte så bra. Hon stack när jag skulle börja med finliret så detaljerna blev inte så bra. Men hon kom i alla fall tillbaka till fotograferingen, och poserandet var det inget fel på!
Grisen
