Hönans återkomst

Idag var det åter igen dags för maskerad på jobbet – älskar det! Eller ja, det var inte så många som var utklädda men om det vankas minsta maskeradmöjlighet är inte jag den som är den – jag går all-in!

Ni som har bra minne kanske minns att jag var höna på soppserveringen på Värnhem för ganska så exakt ett år sedan. ”Åh, va bra, då hade hon en färdig dräkt att använda!” kanske ni tänker då. Icke så nicke, den var dels för varm och dels nerpackad i en låda flera mil bort… Så det blev att skapa en ny, med inspiration från den gamla. Ett gammalt linne syddes ihop längst ner så att två hål för benen skapades. Ett tunt täcke stoppades in för att få till den extra stora rumpan och vita fjädrar sattes fast med ståltråd. En vit tröja, orange strumpbyxor och ett snöre i midjan för att få den rätta figuren. På toppen en kam i filt gjord på samma sätt som föregångaren, samt näbb och haklapp (ja, det heter det och inte munpung som jag kallade det) som hölls på plats av fotoklisterlappar. Klor fixades snabbt genom att klippa ut några i papp och sedan tejpa fast dem i inneskorna.

Om man nu har gjort en så fantastisk dräkt så måste man ju visa upp den rejält. Så jag satte på mig dräkten på morgonen, åkte buss till jobbet, jobbade, åkte buss och tåg till Hjärup till finfinaste Robertssongänget, innan jag gick över till mina civila kläder. En hel del glada tillrop men förvånansvärt många som verkade helt oberörda.

Bland barnen gjorde jag succé genom att värpa ägg. Ett kokt ägg stoppades i smyg in under dräkten och sedan ojade jag mig lite och ploppade till barnens stora förtjusning ut ett ägg. ”Var kommer de ifrån?”, undrade barnen och ville undersöka lite mer än vad jag tyckte var trivsamt. Några började t.o.m. förfölja mig med en hink i beredskap under rumpan på mig, i väntan på att nästa ägg skulle värpas fram…

Nu önskar jag er en riktigt GLAD PÅSK!

Påskpyssel

Nu närmar sig påsken med stormsteg och då är det påskpyssel som gäller! Barnen har fått plantera gräs i plastmuggar och för att göra dem lite roligare fick barnen välja ett tyg eller papper att tejpa fast runt muggen med ”tygvävstejp” – väldigt bra uppfinning! Sedan plockade jag fram flörtkulor, piprensare, garn, silkespapper och lite annat smått och gott, samt skrev ut några inspirationsbilder på kycklingar; riktiga, tecknade och pysslade. Till slut släppte jag loss fem barn i åldern 3-6 år. Resultatet blev helt fantastiskt!

Till alla som pysslar med barn – i jobbet eller privat:

SLÄPP KONTROLLBEHOVET

OCH LÅT BARNEN FÅ ANVÄNDA SIN KREATIVITET!

DE KAN MER ÄN DU TROR!

Dinosauriedräkten

R.I.P.

Detta bildspel kräver JavaScript.

6 positiva saker med att få dina väskor snodda

1. du får bekräftelse på att dina stämband kan producera väldigt höga ljud och att du är snabbare än du tror. Som tur  är inte tillräckligt snabb för att hinna ikapp en väskryckare (för vem vet hur han eller hans kumpan skulle ha reagerat på det?)
2. du får en godtagbar anledning att skaffa den där kameramobilen som du funderat över men inte velat köpa på grund av att den gamla kameran och mobilen ju trots allt fungerar fortfarande och då är det väl onödigt att köpa nytt?! Och den där svarta kjolen som du inte velat ersätta med någon ny, trots att den har en förmåga att kasa ner över rumpan när du minst anar det. Nu slipper du bekymra ditt samvete med tankar om överkonsumtion när du vet att en man i din ålder antagligen passar bättre i den där kjolen (för visst såg han ut att ha ett något större midjemått än du?). För att inte tala om den uråldriga kameran och mobilen från 1700-frös-ihjäl, som säkert var precis vad den fege väskryckaren hade hoppats hitta i de där väskorna.
3. dinosauriedräkten, som det tog en hel kväll att skapa och som tidigare under dagen gjort succé på maskeraden på jobbet och som på måndag skulle föräras förskolans maskeradlåda, glädjer säkert idioternas barn, syskon eller fadderbarn i Etiopien nu. Alternativt åker en man i 30-årsåldern, iklädd dinosauriekeps, runt i en röd Mazda och gör omvärlden härligt förbryllad.
4. du sprider gatupyntandets konst till helt nya grupper av människor när väskryckande idioter introduceras för färdiga alster, virknålar och pysselmaterial. Hux flux har du inspirerat vilsna unga män att göra något vettigare av sina fredagskvällar än att sno väskor från intet ont anande människor som bara står och väntar på bussen.
5. du märker att det även finns många hjältar i denna värld. Folk som öppnar sina hem, ringer polisen och letar upp telefonnummer till finaste vännerna (för vem kan telefonnummer utantill i dessa digitala tider?). Folk som lugnar och stöttar. Folk som letar efter väskorna längs med flyktvägen. Folk som ringer och spärrar VISA-kort och telefon i ljusets hastighet. Folk som håller om dig under natten när du börjar fundera över vad som hade kunnat hända.
6. du påminns om vad som är viktigast i livet. När ilskan över förlusten av ekonomiskt värdefulla saker som kamera och mobil och känslomässigt värdefulla saker som dinosauriedräkten och bokmärket du fick av snälla killen i Egypten lagt sig infinner sig en tacksamhet över att inget värre hände.