Konstrundan 2013: Sista chansen

Idag var sista dagen på konstrundan och jag hade spanat in en konstnär i Viken som jag inte ville missa. Jag kollade upp vilka andra som ställde ut i närområdet och sen kontaktade jag mamma and made her an offer she couldn’t refuse.

Sara Stenlund i Viken var först ut på rundan och oj, vilken begåvning! Fantastiska skulpturer och kolkrokiteckningar som var så detaljrika att de såg ut som gammaldags foton.

Det roliga med konstrundan är att man får möjlighet att prata med konstnären. Vi fick veta massor om hur hon arbetar och hur hennes utbildning hade varit.

Verkligen en konstnär man vill se mer av!

Sen fortsatte vi till Höganäs där vi parkerade bredvid en ståtlig giraff. Det är gott om offentlig konst i detta samhälle, eftersom en förmögen man har skänkt en ansenlig summa pengar till detta ändamål. Det har bl.a. resulterat i en skateboardpark, härligt med kreativa tolkningar av begreppet konst och kultur!

Vi fick en konstnär på köpet, men det var Christer Svanbergs undervattensmålningar som jag fastnade för. Hans ateljégolv va också vackert.

Sist ut var Lars Danielsson med ett helt rum med blommor.

De var gjorda av alla möjliga material och väldigt häftiga. Tyvärr upprepade han sig en del, vilket drog ner betyget.

Vi avslutade i Mölle med trevligt sällskap och mumsig mat, samt en promenad i naturens galleri.

Påsktraditioner

”Alltså, vi är faktiskt inga barn, ska vi verkligen gömma ägg?!”

”Måla ägg? Det gjorde vi ju förra året.”

Mina systrar var skeptiska till påsktraditionerna men jag fick med dem på noterna. Några tips för en lyckad äggletning:

– Fyll ditt ägg själv, så du får det godis du vill ha.
– Anpassa metod efter person. Vi hade varianterna lappgömme, varmt/kallt och ja/nej-frågor.
-Göm ett ägg i taget så att ni inte riskerar att hitta någon annans ägg.
-Om det ser ut att vara december ute så göm inomhus.

Sen blev det äggmålning. Penslarna hade mystiskt försvunnit men jag och pappa slog våra kloka huvuden ihop och fixade fram alternativ; mascaraborste, nagellackspenslar, tandpetare, tuschpennor och glitterlim. Resultatet blev alldeles fantastiskt!

Slutligen något som blivit en påsktradition för mig; Konstrundan. Jag drog med mig faster Inger till ett gäng konstnärer på Bjärehalvön. Det är alltid speciellt att få komma hem till konstnärer och träffa människorna bakom verken. Här är en blandad kompott:

Och fantastiska Anna Nilsson:

Jag hoppas hinna med en konstrunda på Kullahalvön nästa helg!

Känd från radio

I förra veckan ringde P4 Malmöhus och ville göra en intervju. De hade inte sett inslaget i Sverige! utan hade mitt namn ”liggande”. Så idag var jag med i radio 🙂

Det gick bra, även om jag tyckte vissa av frågorna va lite knepiga.

Jag trotsade kylan och pyntade lite på vägen hem.

Känd från TV

Två timmar blir några minuter, men det var bra minuter som valdes ut och ett väldigt fint sammansatt reportage.

Perversion – bekännelsernas afton

Bara namnet på evenemanget väcker förhoppningar. Perversion, bekännelser, smaskiga hemligheter. Och det blev en väldigt trevlig kväll! Tyvärr lite få i publiken men vi som var där verkade ha kul. Lite utdraget program men det gav bara utrymme för lite tecknande. Tur att man har blocket med sig när inspirationen spirar.

Det var mycket sexrelaterat men även insikten om att perversion kan sträcka sig över så många andra områden. Klubb ONT gjorde ett fantastiskt framförande kring ölnörderi, äckliga kroppsfunktioner och den accepterande synen på äntligen-fredags-alkoholismen.

Vi i publiken bjöds in att göra ”anonyma” bekännelser från scenen, bakom ett rött draperi. Det strömmade in perversa bekännelser från de sociala medierna. Man fick reda på saker som man kanske hade velat vara utan.

Själv kände jag mig lagom pervers där jag satt och lät den uppvaknande kåtheten sprida sig över pappret samtidigt som jag smaskade i mig vindruvor som fraktats alldeles för långt och för en stund förlorade mig i jakten på den perfekta bilden. Den som fångar allt men gör att jag riskerar att missa att uppleva det i nuet. Allt för kicken av vännernas gillande på facebook och instagram.

Perversionen har många ansikten, men det finns något väldigt förlösande i att dela dem med andra. En acceptans sprider sig i rummet för även de mest häpnadsväckande bekännelserna. Kvällen väckte många tankar och funderingar, men modet att inta scenen fanns inte denna kväll. Men jag har kommit närmare erkännandet av mina egna perversioner, om än bara inför mig själv. Vad som avslöjades? Det hade du fått veta om du varit där… Tack Ord på scen för en härlig kväll!

Just Bead It

Det finns ett finfint initiativ som heter Just Bead It. Deras idé går ut på att människor gör pärlplattor och hänger ut dem. För varje upphängd pärlplatta skänker de sponsrande företagen pengar till Musikhjälpen. Nu behöver Just Bead It fler sponsorer! Är du intresserad? Vet du någon som kan vara intresserad? Snälla, sprid ordet!
Under hela helgen

Det ofattbara

Kön till Stadsmissionens
sängplatser. Foto: Ali Atié

Natten till i fredags mördades en man i min stad. Han var hemlös och det verkar som att misshandeln startade när han sov. Hur kan någon göra något sådant?! För mig är det ofattbart hur man kan ge sig på en utsatt, försvarslös människa och misshandla honom tills han dör. Det är så fegt och vidrigt att jag blir illamående.

Men det väcker också tanken att han inte borde varit där. Den mannen borde inte ha legat på den utsatta platsen mitt i natten. I vårt välbärgade land borde det inte finnas hemlösa. Alla borde få sova med tak över huvudet. Det är en mänsklig rättighet. Och så länge våra medmänniskor tvingas sova på kalla parkbänkar och i undanskymda mörka vrår så anser inte jag att vi kan vara stolta över vårt land.
Bort med hemlösheten!
Bostad till alla!

En av mina pärlplattor, föreställande en av Bankseys graffitimålningar som kommer att vara med i utställningen Mjuka tags

Min stängselvävning på kort!

Gissa om jag blev förvånad när jag såg det här på seriemässan idag!
”Jag tyckte det var så fint”, sa Bobbi A Sand, kvinnan på bilden. 🙂

Ung Cancer

Jag har just kommit hem från en pärlträff med Ung Cancer. Det är en organisation som samlar unga med cancer och kämpar för att göra det lättare för den här gruppen människor. Läs mer här och köp ett armband för att stödja det viktiga arbetet! Och nej, jag har inte fått cancer, jag halkade in på pärlträffen på ett bananskal.

Testa att 365:a

Inget att göra på torsdagskväll? Här är evenemanget för dig:
http://www.stpln.se/kalender/2012/365-saker-@stpln.aspx
Tyvärr kan jag inte komma.