Tankar från en kiosk

I mina digitala gömmor hittade jag några bilder på tankar från tankeboken som låg i Linas kiosk i somras:

Kreativ jobbansökan

Dagens filur

 

Skattjakt

När jag var hemma hos min pappa och mina syskon för ett tag sedan anordnade min syster en skattjakt till mig. Hon gav mig en lapp som beskrev var nästa lapp skulle ligga, o.s.v. fram tills jag hittade skatten (som i det här fallet var en födelsedagspresent).

några lappar senare har hon fått hjälp av Olof:

I lillebrors ficka:

En lek som borde lekas oftare!

Vad är det för en dag?

 

Margareta, ha en underbar födelsedag! Den här filuren längtar efter att få flytta hem till dina kvarter…

 

Att bli tacksam över att bli kallad ett svin

Idag var jag i Vellinge. Det var även några Sverigedemokrater, en massa journalister, förvånade Vellingebor och hundratals människor som tycker att det är en självklarhet att alla är lika mycket värda.

Jag och Ronnie valde att tackla Sd på ett lite annorlunda sätt, nämligen genom att dela ut flyers som Ronnie hade gjort (baserade på Sd:s egna flyers som de klokt nog lagt upp på sin hemsida):

Aldrig har jag mått så illa av att folk hållt med mig. Ett leende och ett ”Vad bra att ni kom ändå, jag håller verkligen med er” betydde att de inte läst på lappen. Ett ”Fy fan, ditt jävla svin” och kastande av lappen i backen fick en att jubla inombords.

En konstig eftermiddag som visar att sverigedemokrater tyvärr till stor del är vanliga människor, missnöjda sådana, som vill ha enkla svar och någon att hata. Men även att teknisk utrustning inte kan överrösta mänskliga röster. Samtidigt som det är synd att det för Vellingebon lätt kan uppfattas som två ytterligheter som möts en sådan här dag; rasisten bakom mikrofonen och den svartklädde demonstranten som skriker ”Dö ditt jävla avskum”. Jag hoppas att folk såg oss mitt i detta; demonstranterna från Värnhem som helt enkelt tycker att alla barn är lika mycket värda.

I mediaflödet missade Sydnytt att Ronnie heter Ronnie, men tog med hans kloka ord. Sydsvenskan hade bra koll, och förhoppningsvis utmålas inte Ronnie som sd-anhängare i morgondagens tidning. 

Vellinge har i media målats ut som ondskas näste och dess invånare som rasister. Det är lätt att glömma att Vellinge långt ifrån är den enda kommunen som vägrar ta emot ensamkommande flyktingbarn. Och befolkningen i Vellinge består, precis som överallt annars, av individer och i andra delen av det här reportaget ser man en mer medmänsklig sida av Vellinge.

Finast idag: Ebba, 5 år, tar med sig en påse nybakade pepparkakor till demonstrationen för att bjuda de som är dumma på, så att de blir snälla.

Slutligen: Om någon hittat en cykelnyckel på torget i Vellinge så är den troligtvis min. Den något rostiga, men ack så livsnödvändiga lilla mojängen passade på att rymma under nyckelrasslandet. Om någon skulle hitta den och, mot all förmodan, skulle läsa detta så vill min cykel gärna ha den tillbaka.

Världens roligaste dörrskylt

sitter på Gunnar ”Mr Gatsby Open” B Hansens dörr:

Krammanifestation

Stressa mindre

kramas mer

Pimp that Wagon

Varje vecka rullar en cykelvagn genom Malmö, fylld med bröd och bakelser, soppa och kaffe, bord och skålar. Vi tyckte att det var på tiden att den pimpades och efter att Albrecht omsorgsfullt försett den med nya hjul, en hel hög med reflexer och en ståtlig flaggstång samlades vi i söndags för att fullborda verket. Efter en utsökt brunch som alla bidragit med olika gastronomiska mästerverk  till (Soppa för värme-folket kan inte bara dela ut bröd och servera soppa som andra gjort, de kan även baka och tillaga egna läckerheter)  så började arbetet med vagnen.

Fredrik, Marie, Christoffer, Kjelti and  Albrecht in action

Den sandpapprades och sprayades orange. Det går åt mer färg än vad man skulle kunna tro…  

 

Cykeln fick även den en genomgång.

Kjelti visar upp Kapitalistsvinets nya slips

Jag och Marie pimpade cykelkorgen som blev såhär fin (ursäkta för den dåliga kvalitén på bilden):  

Kom till Värhemstorget på lördag mellan 12-14 så kan du beundra vårt fantastiska fordon och smaka soppan. Är du riktigt snäll kan du t.o.m få en HEL kanelbulle av mig…

En ask med dikter

Vi hade inte så många besökare på skrotworkshopen. En av dem var en äldre man som inte gjorde något men som satt en stund och pratade med mig och Tobbe. Efter en stund kom det fram att axelremmen på hans väska hade svängt sig på något konstigt sätt och han visste inte hur han skulle göra för att få det rätt igen. Jag och Tobbe slog våra kloka huvuden ihop och lyckades lirka rätt på remmen. Som tack ville mannen ge oss något. ”Dikt eller choklad?” frågade han med ögon som gnistrade och en hand rotandes i väskan. Jag valde dikten utan att tveka. Medan  Tobbe njöt av  chokladöverdragna kaffebönor till sitt kaffe öppnade mannen en liten låda. Den var full med pappersark fulla med dikter som han själv hade skrivit. Efter en stunds letande plockade han fram två stycken som han tyckte passade mig och undrade vilken av dem jag ville ha. Jag valde den här:

Så leta upp en ask och några pappersblad och fyll dem med dina eller andras dikter. Lägg asken i din väska och gå sedan ut och börja sprida poesi i vardagen!