Igår åkte jag från Malmö till Stockholm. Det tog en timme längre tid än beräknat. Anledningen var branden mellan Lund och Eslöv som hade orsakat tågstopp på förmiddagen. När trafiken väl släpptes på igen var det smockfullt med tåg på rälsen. Det är intressant att se hur folk reagerar på en sådan här sak. SJ kan ju inte hjälpa att det brinner vid spåret. Det är ju väldigt tacksamt att kasta skit på SJ, och ibland förtjänar de det, men igår var inte en sådan dag. Jisses vad det pusslades för att fixa nya anslutningar till alla på tåget. Kreativitet på högsta nivå! Att jag är så nöjd med SJ:s hanterande kan ju delvis bero på att jag inte behövde oroa mig för anslutningar eftersom jag skulle till slutdestinationen. Situatuationen var något annorlunda för personen som skulle med ett flyg till Visby från Bromma, eller sällskapet med barn, som hade haft en mardrömsresa ner till Köpenhamn häromdagen och nu levde i ovisshet huruvida de skulle hinna med sista tåget från Stockholm till var-det-nu-var-de-bodde.
Jag gjorde ett tankeboksexperiment. Placerade helt enkelt ut en tankebok på en av toaletterna. Det gick sådär. Men tanken som skrevs ner kan nog sägad vara representativ för hela tåget.
Den översta är min tanke
Ett tag satt jag bredvid en trevlig dam från Ystad som skulle till Falun och trots den ovissa resvägen var vid gott mod. Hon var väldigt intresserad av mitt påtande och gillade verkligen 365-konceptet. Hon berättade att det för ett tag sedan hade pyntats med strumpor i centrala Ystad, något som uppskattats av alla. ”För det kan väl ändå ingen tycka illa om”. Nä, eller hur?!
När jag tillslut kom fram till Stockholm central så passade jag på att förgylla tunnelbanan.
Responsen var lam. En kille stod i en liten evighet och glodde på en av dem, utan att röra en min. Tjejen mittemot mig i tunnelbanevagnen tittade på mig som om jag vore en idiot. Men Elisa älskar dem i alla fall och tycker det är jättekul att hjälpa till att hänga upp dem. ”Det gör ju inget om någon tar hem dem, vi kan ju sätta upp nya.” Gullunge!